När jag anmälde mig till master utbildningen för globala studier i Göteborg var jag sådär overconfident som jag brukar vara. "Jag kommer att komma in", tänkte jag och log för mig själv. Så nöjd med mig själv. Men övermodet straffade sig i en extrem ångest nu de sista dagarna, och särskilt under det sista dygnet. "Jag kommer inte komma in"  tänkte jag och dog för mig själv. Ångestsvettningar, oro över framtiden ("jag vill inte bara läsa arabiskan. jag kan inte söka in nästa år för då har jag inget csn kvar om jag läser en 30 hp kurs. hur ska jag betala lägenheten utan csn? vad ska jag säga till alla dem jag har berättat för om mina planer?"), skammen och några enstaka tårar vid fem-tiden imorses. 

 

Men oro, vördnad och respekt inför hur svårt och allvarligt livet är verkar löna sig.