I vår stillhet är vi som stjärnor

Nu flyttar jag hemifrån för andra gången. Det känns nästan så, för det var så längesen jag var i Jönköping. Hela det livet känns avlägset, som om det bara var en dröm. Men idag åker jag och päronen med all packning till min lilla lägenhet. Nu lyssnar jag på vackraste Di Leva och ler medans mamma stökar och svär i köket :)
I vår tomhet fylls vi av skönhet.
Vi släpper taget om oss själva för luften bär oss fram.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0