Jag har precis köpt Beckys mammas gamla fina mobil (har bara inte betalat än, hehe). Nu ska jag dra ut simkortet på min gamla utan mellanslag.
Det gör faktiskt ont i hjärtat. Jag har inte utfört det slutgiltiga än. Har tagit upp den och lagt ner den fem gånger nu. Den har liksom blivit en del av mig och min sunkighet <3 Nu behöver jag inte längre ha en penna med mig i väskan eller tio pennor utspridda över lägenheten. Jag kommer alltid att minnas dig. Jag älskar att hata dig, cp-mobilen <3 Adjö för evigt.