Dreaming of screaming

Och jag började drömma. Om dimensioner jag inte visste fanns. Andar som visade mig en verklighet som blev till en nära vän, min närmsta vän. En känsla av dom som är utanför och blickar in på oss alla. Jag gav dom ett leende och dom gav mig sitt allt. Dansandes tillsammans var vi ett.
Men jag kan inte greppa dom längre. Runt hörnet bara, precis utom räckhåll. Men jag känner av hur dom tar mig framåt. Inte i en riktning, bara utanför. Alltid i ögonvrån, men aldrig mitt framför mig. Jag vill veta, men dom dansar runt frågeställningar och skrattar i vindar. Om jag bara kunde se som förr, men dom gömmer sig bakom löv och under bark.
Jag kommer aldrig att träffa dom igen.

Du kommer att möta dem igen . De finns överallt. <3<3