Hah, jag råkade ut för en riktig Goethe. Men allt det där är glömt nu, right?

Den här gör mig så glad. Den får mig att tänka på Sebastian och mig i köket, när vi sjunger den om och om och om igen. Haha, 90-tal<3 Jag kommer ihåg hur kär jag var i mellanbrodern. Och jag kommer ihåg hur kär jag blev i alla pojkar som hade armbandsur xD Det sitter nog kvar lite fortfarande, så fult, men det ger mig en nostalgi tripp som pirrar i magen x)