Att stå och diska kan vara så avslappnande för mig. Jag känner mig så normal. Och nu menar jag inte att jag på något sätt skulle stå över alla "vanliga" människor, not at all. I'll get to the point soon enough. Och jag har t.o.m. börjat kolla på tv. Förut var det en hatsymbol. "Hur fan kan folk sitta och ruttna bort framför tv:n?" Nu är det så skönt att göra något mindless. Jag kollar på Cheaters och skrattar, eller serier som How I met your mother eller något random arkeolog program när dom gräver fram gamla, bortglömda föremål.
För när jag har börjat på högskolan, Internationellt Arbete så får jag "Vi kommer dö" kastat i ansiktet dag ut och dag in. "Det är slut, ingen lyssnar. Det måste hända nu. Och om det inte händer nu så är det kört." Och det kommer inte hända nu. För den där oljan ska upp ur marken. För Någon äger den marken, och Någon ska ha de där pengarna. Och ingen kommer att avveckla kärnkraften först. Och ingen kommer att komma överens. Och ingen kommer att lägga ner vapnen.
Nej, det är ute med oss.

Och nu ska jag njuta av en äggmacka + en avokadomacka + te + ett avsnitt av sex and the city och glömma det jag just skrev och ångesten och skräcken som kommer med det. Det tar jag upp imorgon igen.
Kära Timbuktu får avsluta

Tänk om Alliansen lyssna på Hiphop
Tänk om de va straffbart o lyssna på listpop o tänk om de va lag på o gilla Talib & Pete Rock
Tänk dig om Carl Bildt gillade Kanye och Reinfeldt tyckte graff va en bra grej.
Tänk dej en tid där det inte e försent med ett liv där du lever ännu mer