Gårdagens föreläsning tog upp problematiken och möjligheterna inom det mellanmänskliga mötet. Inom kulturmöten finns det tre sorts förhållningssätt:

• Kulturevolutionism. Detta är en hierarkisk tro där man ser kulturer i olika nivåer av utvecklingsstadiet, ett förhållningssätt som stod i centrum under 1800-talet och första hälften av 1900-talet, men det finns stråk kvar av det än idag. Man kan fråga sig vad som är primitivt och vad som är utvecklat. Väst har ofta betraktat samlar/jägarkulturer i Afrika som outvecklade inom ekonomi och infrastruktur, men många i kollektivistiska samhällen ser på västs individualistiska sätt att umgås som underutvecklat.
• Kulturrelativism. Om kulturevolutionism är tesen är kulturrelativism antitesen. Det är en protest mot det föregående synsättet på kulturer och menar att alla kulturer har lika stort värde. Men inom relativismen går man lätt in i en annan fälla och erkänner inte de fel som kulturer utövar, t.ex. brott mot mänskliga rättigheter såsom könsstympning eller självmord.
• Det interkulturella synsättet. Det tredje och sista förhållningssättet till kulturer handlar om en ömsesidig integration där man påverkar och låter sig påverkas av olika kulturer. Det är ett kritiskt synsätt där rättigheter alltid är överordnat det traditionella.

Gruppbildningar har vissa typiska drag, de kan vara gränsbyggande där man fokuserar på ett ”Vi och Dom”-tänkande där ”Den Andre” representerar det vi inte är. De kan också vara sammanhållande i form av gemensamma värderingar och ideal. Anknytningar görs här till föräldrar, lärare och andra ledare. Gruppen har interna uppbyggnadsfunktioner. Dessa består av:

Den sociala strukturen, summan av gruppens reaktioner.

Kommunikationsstrukturen, familj, skola.

Rollstrukturen, medlemmarnas olika roller som kön, ålder etc.

Maktstrukturen, vem/vilka i gruppen som får utöva makt.

Nu ska vi övergå till uppfattningar om ”Den Andre”. Vi börjar med stereotyper. Stereotyper är schablonmässiga, allmänt hållna, överförenklade och ofta nedvärderande bilder av andra. Om man definierar en egenskap hos en medlem i en grupp ger man alla medlemmar i gruppen den egenskapen. Man förstärker det också genom att lägga till ytterligare negativa, närliggande egenskaper till gruppen per automatik.

Attityder är en inneboende personlig, eller kollektivt delad insikt. Till skillnad från stereotypen leder attityden ofta till handling. Ledet går alltså från stereotyp-->attityder-->konkreta handlingsmönster. Handlingarna kan t.ex. vara att en arbetsgivare inte vill anställa en arbetssökande med utländsk bakgrund, då han ”vet hur det kommer sluta”.

Inom etnocentrismen blir den egna gruppen en utgångspunkt och en måttstock när andra grupper värderas. Det är inte ett personligt val utan är ett resultat av en socialiseringsprocess eftersom gruppens värderingar överförs till nästa generation. Mellanöstern konflikten är ett utmärkt exempel på detta, man lär sig att hata från början.

Negativa attityder gentemot en socialt definierad grupp eller mot enskilda personer för att de är medlemmar av dessa grupper kallas för fördomar. Notera att man måste skilja mellan en fördom och en felaktig bedömning, då det sistnämnda går att bota med kunskap. En fördom dömer utan faktiska erfarenheter utan baseras på rykten eller myter och är starkt känslomässigt betingad. Stereotypen bygger alltså på fördomen.

Ett långt uppehåll nu, för de senaste föreläsningarna har varit irrelevanta att skriva ned då det främst handlat om specifika projekt i t.ex. Vetlanda, eller så har vi haft seminarier på böcker. Men idag höll Leif Carlsson en mycket intressant och lång föreläsning om kristendomen i Sverige som jag ska försöka hålla kort. Föreläsningen innehöll också svenska kyrkans ställningstagande till integration, men det är ingenting ajg tar upp här då det bara finns i en torr punktlista.

800-1500 talet, Sverige kristnas. Den katolska kristendomen kommer in från Tyskland och England med en stark betoning på det religiöst rituella och inte så mycket på texterna. Kristendomen blandades med fornordisk hedniska inslag.

1500-talet, protestantismen. Martin Luther lämnade klostret och gjorde uppror mot den katolska kyrkan med en ny lära som sprids. Sverige hade stora pengaproblem och införde protestantismen för att få del av kyrkans egendomar. Karl lX gjorde protestantismen till Sveriges nationalreligion. Katolicismen förbjöds och även andra tolkningar av kristendomen. Ortodoxa tolkningar tilläts som undantag i Balkan och Finland som då var under Sveriges regim.

Karl Xl, kyrkolagen 1686. Man kunde inte bli anställd i skolväsendet eller liknande verksamhet under staten om man inte erkände sig som troende protestant. Sverige var på den här tiden som vad vi nu skulle kunna likna vid en islamistisk stat, där man fick böter, fängelse eller blev landsförvisad om man inte erkände protestantismen.

1800-talet, väckelserörelser. Franska revolutionen utspelade sig under 1700-talet, tillsammans med upplysningstiden och början till den moderna vetenskapen. Sverige räknades då i övriga delar av Europa som ett efterblivet land som inte gjorde uppror mot kyrkans makt förrän på 1800-talet. Men nu startades tre viktiga organisationer i Sverige som ofta jobbade hand i hand:

• Väckelserörelsen. Kamp för frihet att tolka kristendomen (alltså inte en total religionsfrihet, vilket det inte heller fanns ett lika stort behov av som idag). Många tyckte att man inte kunde pracka på kristendomen på någon, utan tron handlade om en personlig och privat känsla och en erfarenhet av en gudomlig upplevelse (exempelvis baptismen som inte döper barn eftersom de inte kan välja själva, utan döper istället vuxna). Industrisamhället hjälpte också till att starta väckelserörelserna då människor som flyttar ofta öppnar sina vyer och börja tänka i nya tankebanor.
• Arbetarrörelsen. Kamp för industriarbetarnas villkor.
• Nykterhetsrörelsen. Under den här tiden höll Sverige på att supa ihjäl sig, och många blev betalda i brännvin (en liten parentes: detta händer idag i t.ex. Sydafrika där de svarta arbetarna pacificeras och utvecklar ett starkt alkoholberoende, något som håller de i schack). Idag dricker en svensk 8-9 liter starksprit per år. På den tiden drack en svensk 45 liter starksprit per år. Därför har vi i Sverige fortfarande ett ambivalent förhållande till alkohol, och det var därför Systembolaget inrättades, något som är helt främmande i andra länder.

Det finns många anledningar till att uppvaknandet började just vid den här tidpunkten, några av anledningarna är redan nämnda, men läskunnigheten var hög, Sverige påverkades av marxismen och bolsjevikerna, och religiösa impulser kom från USA dit extremt många svenskar hade utvandrat.

1830, genombrottet. George Scott, karismatisk metodist från England var en folkledare. 1856 slog också den Evangeliska fosterlandsstiftelsen igenom som var en inomkyrklig rörelse och en utav de första demokratiska föreningarna som lade grunden för svenska organisationer. De var jämställda där människor från olika klasser och av olika kön hade lika stora rättigheter inom yttrandefrihetoch rösträtt. 1858 tas Konventikelplakatet från 1726 bort, alltså tas mötesförbudet som rådigt under lång tid bort.

1900-talet, kristendom och politik. Offentlig religion blir nu privat religion. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är nu en Bibel för Sverige och resten av det västerländska samhället. Sveriges starka sekularisering beror på det trauma som landet utsattes för under den enhetliga kyrkan. Nathan Söderblom bland andra försöker ena alla religioner, vilket resulterade i Kyrkornas välfärdsråd.

Detta var alltså en väldigt kort sammanfattning av en sex timmar lång föreläsning, som kan verka liten tagen ur luften inom vår integrationskurs. Men detta lägger basen för vår förståelse för vår egen kultur, en grundsten i hur man ska kunna börja förstå andra kulturer.