Gårdagens föreläsning tog upp problematiken och möjligheterna inom det mellanmänskliga mötet. Inom kulturmöten finns det tre sorts förhållningssätt:

• Kulturevolutionism. Detta är en hierarkisk tro där man ser kulturer i olika nivåer av utvecklingsstadiet, ett förhållningssätt som stod i centrum under 1800-talet och första hälften av 1900-talet, men det finns stråk kvar av det än idag. Man kan fråga sig vad som är primitivt och vad som är utvecklat. Väst har ofta betraktat samlar/jägarkulturer i Afrika som outvecklade inom ekonomi och infrastruktur, men många i kollektivistiska samhällen ser på västs individualistiska sätt att umgås som underutvecklat.
• Kulturrelativism. Om kulturevolutionism är tesen är kulturrelativism antitesen. Det är en protest mot det föregående synsättet på kulturer och menar att alla kulturer har lika stort värde. Men inom relativismen går man lätt in i en annan fälla och erkänner inte de fel som kulturer utövar, t.ex. brott mot mänskliga rättigheter såsom könsstympning eller självmord.
• Det interkulturella synsättet. Det tredje och sista förhållningssättet till kulturer handlar om en ömsesidig integration där man påverkar och låter sig påverkas av olika kulturer. Det är ett kritiskt synsätt där rättigheter alltid är överordnat det traditionella.

Gruppbildningar har vissa typiska drag, de kan vara gränsbyggande där man fokuserar på ett ”Vi och Dom”-tänkande där ”Den Andre” representerar det vi inte är. De kan också vara sammanhållande i form av gemensamma värderingar och ideal. Anknytningar görs här till föräldrar, lärare och andra ledare. Gruppen har interna uppbyggnadsfunktioner. Dessa består av:

Den sociala strukturen, summan av gruppens reaktioner.

Kommunikationsstrukturen, familj, skola.

Rollstrukturen, medlemmarnas olika roller som kön, ålder etc.

Maktstrukturen, vem/vilka i gruppen som får utöva makt.

Nu ska vi övergå till uppfattningar om ”Den Andre”. Vi börjar med stereotyper. Stereotyper är schablonmässiga, allmänt hållna, överförenklade och ofta nedvärderande bilder av andra. Om man definierar en egenskap hos en medlem i en grupp ger man alla medlemmar i gruppen den egenskapen. Man förstärker det också genom att lägga till ytterligare negativa, närliggande egenskaper till gruppen per automatik.

Attityder är en inneboende personlig, eller kollektivt delad insikt. Till skillnad från stereotypen leder attityden ofta till handling. Ledet går alltså från stereotyp-->attityder-->konkreta handlingsmönster. Handlingarna kan t.ex. vara att en arbetsgivare inte vill anställa en arbetssökande med utländsk bakgrund, då han ”vet hur det kommer sluta”.

Inom etnocentrismen blir den egna gruppen en utgångspunkt och en måttstock när andra grupper värderas. Det är inte ett personligt val utan är ett resultat av en socialiseringsprocess eftersom gruppens värderingar överförs till nästa generation. Mellanöstern konflikten är ett utmärkt exempel på detta, man lär sig att hata från början.

Negativa attityder gentemot en socialt definierad grupp eller mot enskilda personer för att de är medlemmar av dessa grupper kallas för fördomar. Notera att man måste skilja mellan en fördom och en felaktig bedömning, då det sistnämnda går att bota med kunskap. En fördom dömer utan faktiska erfarenheter utan baseras på rykten eller myter och är starkt känslomässigt betingad. Stereotypen bygger alltså på fördomen.