Idag har vi skypeat med söta Sfundo, han rappade om "The Swedish girls" för oss, det var fint.

Analysen får skriva sig själv, jag och Elin har väntat länge nog på det här. 3 månaders längtan till att gå ut och dansa fuldans, nu är det dags!

Både jag och Elin har arbetat riktigt hårt idag, hårdare än vad vi jobbat på 3 månader... *hemhem*

Och om någon vill köpa nedanstående artiklar till mig får denne en kyss på mun!

Så det här tycker Elin att jag ska sova på inatt och komma med en smart lösning tills imorgon. Hon är en grym kvinna, på båda sätten. FML. Tur att jag har glass som sällskap... *skrapar med skeden*...som nu är slut. FML twice.

Så den här eftermiddagen har jag sysselsatt mig med att sätta ihop en video åt vår kära vän Sfundo i Sydafrika. Jag tyckte att han skulle sprida sin musik via Youtube, så han utnämnde mig till sin manager. Grym låt. Lyssna!

Strax hem till Ida och börja förfesta inför kvällen pride-event. Ikväll kör jag på 80-tals-katolik, jag vet inte om det är illa eller riktigt illa. Elin skulle nog gissa på det sistnämnda.

Jag är tillbaka! Och det känns skumt. En del klasskompisar som har varit ute på respektive platser ute i världen säger att det är som att resan var en dröm, att vardagen här i Sverige är så bekant att man lätts junker in i den igen. För mig är det tvärtom. Att sitta här i min gröna studentlya och lyssna på Danger - Keep Away med Slipknot är overkligt och jag känner på mig att vilken sekund som helst nu kommer jag att vakna upp i vårt sandstensfärgade lilla hus i Suncity. En del av er har läst min och Elins blogg Into the Wilderness så ni vet mycket väl hur underbart vi har haft det. Jag har en plan på att lägga upp några bilder och berättelser här iaf inom en snar framtid. Just nu vill jag bara gotta mig i min familj och mina fina vänner som har välkomnat mig hem, blandannat desa pojkar!

Hayyaaa! Jag är alldeles för mycket ginger för mitt eget bästa, såhär blek tänker jag inte vara när jag kommer tillbaka!

Jag åker om 2 dagar, ja, till och med mindre än 2 dagar. Idag har jag och Elin haft handledning och vi fick klartecken från handledaren att skriva vår B-uppsats ihop. Känns riktigt bra, men vi har fortfarande mycket att fundera på angående insamlandet av data. Vad är bäst? Observation, enkät, intervju? Kanske en slags blandning. Enkät känns ytterst torrt, och jag vill verkligen förbereda mig inför C-uppsatsen genom att intervjua.

Nerverna börjar sätta in, och just nu vill jag inte åka. Alls. Jag mår lite smådåligt hela tiden, men jag vet inte vad jag egentligen är rädd för att lämna. Jag intalar mig konstant om att detta faktiskt är min barndomsdröm; att få se Afrika. Och än mer efter filmen Into the Wild; att få se och uppleva vild natur i all dess tysta, ödsliga prakt. Och det är just det jag ska få göra. Jag ska bli avklippt från civilisationen som jag känner den, och ta mig fan, det ska bli det bästa jag någonsin gjort! Så inga ledsna miner nu, inget fastklamrande om min trygghetszon. Det är dags att kasta mig ut i verkligheten och jag ska älska varenda sekund av det.

Vaknade tidigt idag och skulle egentligen ta överflödet av tid i akt och läsa lite i kurslitteraturen, men det är morgonfest så ain't nobody got time for that!

Alarmet gick av vid kl 7 och ute i morgondimman mötte jag Peter. Vi åkte buss till Öxnehaga där vi hade ett möte med Leif Regnér från Friluftsfrämjandet. Just nu känns vårt integrationsprojekt inte som en onåbar dröm, kanske kommer vi att lyckas att få igenom det :') Jag och Peter åkte tillbaka till skolan 1 h och 15 min försent och välkomnades av en varm applåd av klassen då vi lyckades komma in precis när vår föreläsare hade tackat och avslutat.

När jag och Peter satt och väntade på Leif funderade jag över hur hemmakär jag verkligen är. Utsikten över isklädda Vättern, en sprakande brasa, en kaffe i handen, skäggiga gubbar som runtom oss inte sa ett ljud till varandra, hemska trämöbler och smaklösa djurhudar uppspända på väggarna.

Sverige, med vetskapen om att jag ska lämna dig verkar du nu skina som aldrig förr. Dystra, tysta, sorgliga, lilla land, jag älskar dig.

Min och Elins nya blogg heter IntoTheWilderness och den hittar ni här. Vi gjorde vårt första video-inlägg igårnatt efter en svettig utekväll. Någon som vill åta sig uppgiften att fixa header och grejer på den får ni mer än gärna höra av er. Idag är jag TRÖTT, men om 2 timmar väntar ett möte på kommunen. Hejochhå!

 

Vilodagen söndag var inte en vilodag för denna tjej. Först bar det av till Elin för att skriva vårt PM till B-uppsatsen som vi ska skriva ihop i Afrika. Jag vill inte säga allt, men preliminärt ska den handla om EE, Action Competence och Lapalala Wilderness Outreach Programme. Känns hur bra som helst! Jag har precis gjort vår struktur nu. FETASTE innehållsförteckningen hittills! Hur kommer då C-uppsatsen se ut?

Ikväll provpackade jag, och det gick himla bra faktiskt. Nu vet jag vilka kläder jag ska ha med mig, var tvungen att dra bort massa onödiga saker som jag hade spekulerat om att bringa till naturreservatet. Men inga ledsna miner, det ska bli skönt att ha en mycket mindre garderob. Och även om det är läskigt att inte ha internet eller täckning, så tror jag att det kommer vara en stor frihetskänsla.

"Do you know what is the difference from you guys in the North and us in the South?