Jag hade mitt allra sista seminarie på fredagen, och det var sista gången jag såg stora delar av min klass. Nu splittras vi till alla olika delar av världen för praktik och sen vår masteruppsats. Det känns sorgligt, det känns alldeles för kort! Vi fick bara ett år och en cirka en månad tillsammans. Men för att inte deppa ihop alltför mycket hade vi en "See You Again Party", cause we will right?!

Fredag! Och jag är (typ) klar med mitt PM, om än inte helt nöjd. Ikväll ska jag dansa med mitt MJ-crew, och så fort jag får på mig min gamla kroppsstrumpa blir jag nostalgiskt nerkärad i estet-tiden. Jag tänker: Om jag inte kan vara en fulländad akademiker kan jag i alla fall le ett show-leende och vara dramatisk perfekt genom hela proceduren. Tack, Dans-Eva för en visdom utan dess like.