Metaltown var allt och lite till. Camp Rövskägg (senare omdöpt till Camp Natthumor) som jag och Linda råkade hamna i var inbott av de goaste människor ni kan tänka er, omtänksamma och alltid med slående one liners i rockärmen. Ghost var underbara, absolut en ny favorit för mig. Jag och Linda fick våra böcker signerade och händer skakade av ingen annan än Shawn Crahan från Slipknot, jag tog i Sids hand då han släpade sig förbi den galna publiken (Linda greppade tag om hans ädelstenar), och ja vi stod allra längst fram på Slipknot. Det trycket som man bara hittar på en metalfestival är fuckin oslagbart, det gör mig så lycklig. Showen i sig var ursnygg de körde Gently och jag dog och (Sic) fick mig att totalt tappa all kontroll. På lördagen kom älsklingarna Kim och Louise, och Kim lyckades haffa några norrmän som köpte alkohol till henne och pussa godismannen. Jag trodde att jag och godismannen hade något alldeles speciellt, men ibland har man visst fel  </3 Korn var så jävla bra att vi tre nästan gick under. Fy satan, Jonathan Davis såg ut som att han var 20 all over again och vi smälte samman i en skrikande hög av eufori <3