Morgonkaffe på taket med God is not great, dagen kunde inte börja bättre. Boken (som tydligt och med en svidande fräckhet pekar ut hål i människans behov av en skyddande gud) fick mig att minnas flickan Mandy (längst till vänster på bilden) på Lapalala Wilderness i Sydafrika som fattade tycke för mig och Elin. Hon anförtrodde mig sin hemliga kärlek för pojken Josh som gick i hennes klass, men skyndade sig att tillägga i viskande ton att hon inte var "den sortens flicka". Mandy kom en morgon med glittrande ögon och frågade om jag var religiös. Jag visste redan var hon stod i frågan, och sa urskuldande "No, I'm sorry." En strimma av panik flög över hennes ansikte och hennes kropp spändes i förskräckelse. "But... how are you going to go to heaven?". Jag tittade på Elin, och Elin vände sig till Mandy och svarade: "We don't believe in heaven." Mandy vände sig om och gick.