Jag skulle bara vilja dedikera en låt till min kära vän Kristinas föräldrar Dragan och Sanja Jurcevic som sitter här längst fram i mitten i varandras famnar. De tvingades att lämna sitt hemland Bosnien pga kriget och flydde till Sverige med min föredetta klasskompis när hon bara var ett spädbarn. Jag blir så berörd av deras berättelse, en berättelse som liknar alltför många andras som flyr från krig och orättvisor. Men deras kärlek är lika stark nu som då, om inte starkare, och det är dem jag tänker på när jag hör den här låten.