Claes Britton, journalist, och Pelle Andersson, poet, vänsterdebattör och chef för Ordront förlag, förtjänar både ett erkännande för att de offentligt uppmärksammat frågan om djurindustrin och våra matvanor; dessutom på ett ovanligt personligt ochh uppriktigt sätt.

 

Britton har besökt svenska slakterier och utifrån denna erfarenhet skriver han insiktsfullt och indignerat: "vi människor har tagit oss rätten att härska över djuren, plåga dem, förödmjuka dem, döda dem och förbruka dem för våra egna syften. Det är den enkla sanningen. Över hela vårt land, och i varje annat land, finns koncentrationsläger där djuren plågas och dödas med kall, obeskrivlig grymhet, varje dag, året runt, år efter år. Den smärta, skräck och bestialitet som ryms i våra stallar och slakterier är tillräcklig för att fylla Stilla havet." Krönikan avslutas emellertid med raderna: "Ikväll blir det en saftig köttbit till middag. Livet är, tack vare lov, varken logiskt eller konsekvent."

 

Pelle Andersson konstaterar i Aftonbladet att ingenting i djurrättsaktivisternas argumenattion är fel. "Moralen håller i alla lägen." Just det skrämmer och leder honom till slutsatsen att det finns något viktigare än djurens rätt: "irrationaliteten och behålla en bit kött i kylskåpet, ibland sno åt sig en burgare när man springer genom stan i julruschen."

Britton och Andersson har förstått att köttätande bidrar till att upprätthålla en industri där djuren far illa. Samtidigt är de inte beredda att ge upp sina kostvanor. De löser problemet på ett överraskande sätt: genom att göra en dygd av lättsinnet. De upphöjer inkonsekvens och dubbelmoral, presenterar det som något värt att värna. En psykolog skulle säga att vad de gör är att hantera "kognitiv dissonans". Kognitivt betyder "tankemässig", dissonans "disharmoni", "oenighet". Begreppet kan översättas med "disharmoni i medvetandet". Detta obehagliga känslotillstånd uppstår "när en person samtidigt omfattar sinsemellan oförenliga attityder och handlingar".

 

Det kan alltså handla om att vi agerar i strid med våra värderingar. Enligt teorin om kognitiv dissonans skyr den mänskliga hjärnan detta tillstånd; vi människor eftersträvar balans, vi vill ha en bild av världen och oss själva som hänger samman. För att få harmoni (konsonans) i sina tankar kan man antingen ändra sitt beteende eller sina tankar. Det är det sistnämnda som Britton och Andersson gör genom sina resonemang. Om Britton och Andersson lyckas övertyga sig själva om att deras köttätande är berättigat är omöjligt att veta som läsare, men de skäl de anför - värdet av irrationalitet och inkonsekvens - luktar dåliga ursäkter. Ingen skulle acceptera argumentet om det gällde våld mot människor. Ingen försvarar sin delaktighet i verksamheter som systematiskt skadar människor med att säga "det är viktigt att tänka krokigt".