Så nu är jag hemma i Mariestad safe and, sound. I helgen var jag tekniker för Sebastians teaterbarngrupp i Skara. Nu börjar det verkliga sommarlovet.  Mitt rum (som jag befinner mig i nu) känns märkligt. Mitt mörka, känsloladdade och rökelsefyllda ungdomsrum är nu reducerat till ett sommarboende, tillochmed lakanen luktar ovant.
Jag cyklade på min rostiga, gula cykel idag till biblioteket och lånade The Tommyknockers av Stephen King. En feting på cirka 900 sidor om en kvinna som hittar ett strandat rymdskepp bortglömt och nedgrävt i skogens lösa jord. Jag är bara på sida 75 än, men redan har boken gjort ett starkt intryck.

Några favoritstycken hittills, det kommer säkert fler.
"En tappad sko och ett rike gick förlorat... ett val av väg, och skeppet blev funnet."

"Late last night and the night before
Tommyknockers, Tommyknockers,
knocking at the door.
I want to go out, don't know if I can,
because I'm so afraid
of the Tommyknocker man."

"Anderson ville gå ut och gräva lite till.
Hennes framhjärna gillade inte alls den tanken.
Hennes framhjärna fann tanken synnerligen kass.
Låt det vara, Bobbi. Det är säkert farligt.
Helt riktigt.
Hur påverkas du egentligen själv av det där föremålet?
Inte på något synbart sätt. Men man kan ju inte heller se vad cigarrettröken gör med ens lungor; det är ju därför folk fortsätter att röka. Det var ju fullt tänkbart att hennes lever höll på att ruttna bort, att hennes hjärtas kammare slammades igen av kolestrol, att hon kanske gjort sig själv steril. Det var ju fullt tänkbart att hennes benmärg i just detta ögonblick höll på att tillverka kriminella vita blodkroppar i rasande fart. Varför nöja sig med att man har för tidig mens när man kan ha något verkligt intressant som leukemi, Bobbi?
Men hon ville gräva upp det där lik förbannat."