Prasslande. Hör oss. Och jag tittar dit.
Växer, växer och växer. Knakar. Men håller tyst om det jag vill veta.
Jag blundar och andas. Vill lyssna och se.
Fjärilslätt öppnar jag ögonen åter.
Ansikten som förvrids i skratt och gråt. Oberörda av omvärlden. Okunskap om vad dom skapar och tar livet av. Grumliga färger som lyfts upp och sjunker ner. En blinkning från det gömda.

Så nära.