Jag var på Bogrens och Achmed var där, jag gick till damtoan, sjung Type o Negatives låt Anesthesia. Hörde att någon annan också sjung den. Ut kom en gammal dam med långt, grått hår i handduk, hon hade duschat. Vi pratade om Peter Steeles fru som varit på radio häromdagen.
Jag gick hem. Himlen var färgad i guld och blått. Twillight.


Jag tittade in hos min granne som dött nyligen, huset står tomt. Dörren till huset hade ett fönster och det var fyllt med myrornas krig, tv-störningar. Dörren gled upp och det var mörkt därinne. Mer hann jag inte se, jag ville inte se, jag sprang. Marken var som deg och jag fick panik.  Jag ropade på mamma :) Jag kom in i mitt hus tillslut. Det var tomt och tyst. Alla fönster och dörrar var öppna så att gardinerna fladdrade. Olycksbådande känsla.
Plötsligt öppnar pappa sin dörr och kommer ut nyvaken. Han ser inte att det är jag. Så han gör ett ljud (djud) och sträcker fram armen för att strypa mig. Han inser att det är jag och går förbi mig. Jag frågar var mamma är. Han säger att hon är och handlar blommor. Och så ändrar han sig. "...nej... mammas ben är av."

Så jävla random, jag vet. Men när jag vaknade efter att han sagt det här var jag livrädd. Låg vaken i en timma tills klockan var sju.  Kan inte förklara varför jag blev så rädd, men hela drömmen var sådär creepy ni vet.