Jag har aldrig sett något så vackert som jag gjorde idag.

Jag var påväg till skolan och det blåste underbart och det var vackra färger överallt. Mitt favorit väder. Men...det hände något, jag vet inte vad. Jag gick och tänkte på att vad vi gör inte spelar någon roll. Att vi slåss mot väderkvarnar. Tänk så många som har gått på samma mark som jag och tänkt samma sak, och kanske gjort något. Kanske har något blivit bättre tack vare deras kamp. Men världen är fortfarande hemsk och idiotisk och hjärndöd och den kommer aldrig ändras. Och när jag sakligt konstaterade detta så tittade jag uppåt mot himlen och träden.

Och jag började gråta.
Fan i helvete, vad värt det är att leva i den här världen ändå. Om man bortser från all ångest och måsten, äckliga ideal och massmedia och oförstående hos människor så är det så jävla underbart. Och vi har (antagligen) bara 1 liv, det har jag precis fattat :) Men det gör mig inget. Eller ja, jag är så jävla, fuckin rädd, men... fan vad glad jag är :)