Vet ni? Jag har faktiskt funderat på att läsa litteraturhistoria på högskolan. Vad blir man då? Vette fan, vem bryr sig? Vår generation kan inte bli något ändå, så det är bara att göra det som kan ge näring åt själen.

Min svenska lärare har verkligen öppnat ögonen för mig i vissa anseenden. Att se mönstret i historien, att se tankarna som upprepas av så många människor, och som upprepas i mig.

*Att gå ner i underjorden, att gå ner i depression för att hitta rätt väg.
*Att skapa en mandala. The sphere.
*Kvinnans kärlek och sorg. Mannens stolthet och mod.
....och mycket, mycket mer.
Och min favorit epok är självklart romantiken. Längtan, drömmarna, döden, naturen, andarna, känslan och sorgen. Stagnelius är ett geni, och hans klassiker "Till Föruttnelsen" är ett rent mästerverk.




Mandalan<3