Glad Folkmetal Påsk! Glad Äggfri Påsk!

Grimner hade releasefest för sitt nya album Frost Mot Eld i Motala med Apocalypse Orchestra som förband i helgen, och vi samlades allesammans för att fira både bandet och Paula som fyller år :D Nu är jag och Marcus hemma i Mariestad för att fira påsk med päronen och syster, det blev trerätters och alltför knäppa snappsvisor.

Min älskade prins. Nu är det över, det känns helt ovekligt. Jag är ledsen att jag inte kan vara där för dig idag när du ska somna in. Tre timmar kvar av liv i den lilla kroppen. Men det går inte längre när du inte ens kan stå själv. Men jag känner sig så skyldig att jag inte är där för dig, samtidigt som det hade varit så oerhört svårt att se. Men jag vet hur rädd du kommer att vara. Jag är så ledsen för det. Vi hade hoppats att du bara skulle somna, men du är en sån kämpe att du vägrar att släppa taget. Det gör det bara ännu svårare.

 

Du är 16 år och 1 dag. Du kom till mig som en födelsedagspresent. Jag var åtta år. Nu är jag 23. Det känns som hela mitt liv. Vi hade det så himla roligt tillsammans. jag försökte lära dig att hoppa över hinder, att göra vacker tass, det gick aldrig. Jag har aldrig haft tålamod, och du är inte särkilt smart, heh. Men din personlighet har varit så himla stor att den har påverkat alla som träffat dig.

 

Något jag ångrar är att jag i flera år ignorerade dig. Det var under min tonår. Jag tror aldrig jag sagt det till någon, för jag skäms så. Jag tyckte nog att det fanns roligare saker i livet än dig. Jag var självupptagen och jag tyckte alltid att din päls gjorde händerna så oljiga att jag ibland undvek att klappa dig. Men en natt, när jag grät jättemycket, då var jag 17 år, så var det som att du trädde in i mitt liv på nytt, och jag såg dig för första gången på riktigt på flera år. Du kom fram till mig där jag satt på golvet för du visste att jag var ledsen.

 

Efter det så uppskattade jag dig på ett helt nytt sätt och vi blev återigen bästa vänner. Varje dag jag kom hem från skolan så sprang jag upp till dig och vi lekte och gosade. Det var de bästa åren och de jag minns mest. Men det var kort, jag flyttade ifrån dig tidigt och de senaste åren har varit kantade av händelser då vi trott att vi skulle förlora dig. Vi har gråtit många gånger, men du har alltid repat dig. 

 

Det var du som fick mig att bli vegan och börjat kämpa för djuren. Din livsglädje och vilja har fått mig att inse att den finns hos alla varelser och att alla förtjänar att få leva sitt liv för sin egen skull. Jag insåg att jag aldrig kan titta in i dina bruna ögon och avsäga mig vetskapen att de ögonen också finns på djuren i livsmedelsindustrin och i pälsfarmer. Du lärde mig mycket genom att bara vara min vän. Min allra bästa vän. Jag älskar dig.

Fältarbetet är slut! Jag har träffat jättemycket fina människor och haft en väldigt givande månad. Nu kvarstår själva skrivandet. Just nu sitter jag och färgkodar intervjuer och deltagande observations-anteckningar. Det är roligt ^_^ 

Mina föräldrar var här i Göteborg på besök i helgen. Vi var på Ikea och handlade fina grejer till vår lägenhet, Marcus lagade veganmat och bakade veganbullar + bröd (se bilder nedan) och så var vi på söndagsmässan hos den syrisk ortodoxa församlingen jag har varit hos genom fältarbetet för att säga tack och hej då. Jag kommer att sakna alla så!